Filosofiskt flumm blandat med vardagligt tjafs

Bloodbound ? Nosferatu (Så strykful bild att man får leta efter något värre hos uppläxade bröder. Och det är nästan så att jag vill ge den ett minus i kanten för att omslagsbilden är så långt från naturskönt bildverk man kan komma. Men ok, låt oss lämna fodralet och gå rask på tonerna. Klassisk, traditionsbunden Power Metal brukar klassas med dubbla baskaggar, men den här skivan har gått ifrån det och är nästan mera i Excalion ?stil(en recension kommer längre fram), mera Melodisk Power Metal eller Melodisk Heavy Metal.  Urban Breed överraskar med sin enastående höga stämma och formar orden precis så som jag vill ha det. Så impad är jag att hans tre senaste skivor med Tad Morose tankas ned i detta nu! Och inte kommer det att gå sämre för bandet när de fått gudomliga Michael Bormann vid micken.

Även fast originaliteten lyser med sin frånvaro på tråkigt förutsagda spår som titelspåret(Kan man verkligen inte komma på någon annan öppning än regn och kyrkklockor? De enda jag hört som varit någorlunda udda med denna typ av Intro är King Diamond där han har så mycket regn att man får för sig att det är en tsunami man får kastad över sig, eller Wolf där kyrkklockorna och gitarrerna spelas i wunderbar synkronicitet.) och vi har redan hört keyboardintron på Desdemonamlia(vilken är en riktig skön titel för övrigt) så fungerar det. Det gör säkert som Motörhead, varje ny Power Metal-skiva som kommer tar ett, om än väldigt litet steg, framåt av framsteg.)

Manowar ? Gods of War (De episka heavymetalgudarna är tillbaks! Skivan har fått kritik för att det är för mycket Astrid Lindgrensagoberättande skivan igenom och visst, det kan man tycka mer eller mindre om. Jag gillar det inte för att skivans tempo tar pauser undan för undan och det är precis den tid som krävs för att jag ska tröttna. Men bortsett från det så är de låtar som finns med väldigt, väldigt bra med makalös Eric Adams sång speciellt Overture to the Hymn of the Immortal Warriors där den latinska och gregorianskminnande körsången är praktfull. Prima skinka yep-yep! Gitarrsolona likaså men de behöver jag inte ens nämna. Vill du ha extra mycket ut ur albumet så köp den versionen med bonuslåten Die For Metal ? där det blir riktig heavymetalrock!)

Annihilator ? Metal (Tänkte lite på genrebenämningen här. Är det metal? När sångaren sjunger skönsång(han switchar mellan skönsång och väldigt snabb skönsång) så låter det precis som min bror bytt cd i skivspelaren till någon av hans modern/emorockplattor. Det är ändå Groove Metal, men ibland lutar skutan lite mer åt melodisk rock/teknisk speed och det inte mig emot =) Gitarrsolona är för bra för att nämnas och smakar dödsskönt i kistan. Det enda jag vill lamentera över är att det bästa partiet på Smothered kommer precis i slutet när låten fadear ut. Bajs också!) 

Dominici - O3 A Trilogy - Part II (Älskade du Dream Theaters When Dream And Day Unite och har alltid saknat sångaren Charlie Dominici så har dina böner blivit svarade för han har släppt ett album 05 och så fortsätter han med ett album detta år. Skivan är uppbyggd med lite roliga ljudsekvenser innan och efter låtarna, och den skiva jag endast kan relatera till är The Bronx Casket Company som var så generösa med sina ljudsekvenser från B-filmer och allsköns. Speciellt ett klipp där de ska gestalta anarki, och förutom skottlossning, polissirener, folkgrupper som skriker och springer runt utan att veta vare sig ut eller in, så har de tagit med att en grupp kullerstenskastande ungdomar skriker ?Anarchy! Anarchy!?. Och visst det är väl övertydligt och sånt, men aldrig att man som anarkist skulle skrika ut det :P Annars är det topp-progg-experimentell-metal)

Neal Morse - Sola Scriptura (Gitarristen från superkombon Spocks Beard sjunde giv är riktigt bra. Speciellt första låten med underbar sång och gitarrspel. Om inte Spocks Beard har skapat en fåra för kristenprogg så har Neal Morse definitivt gjort det! Är du emot kristendomen så lyssna åtminstone på musiken, om du låter texterna överskugga hela albumet är du dum : )

Saxon ? The Inner Sanctum (Saxons album blir hårdare. Det som mest förvånar mig är att de gamla gubbarna som började med heavy metal, nu kan öka på tempot och spela såhär fort. Nog finns det dynamit kvar i gubbarna allt! Inte minst i Biffs röst. Jag är höjer förvånat men ändå glatt på ögonbrynen =)

Bo Kaspers Orkester ? Hund (Det här är riktigt skön, soft musik där Orkestern har tagit all sitt jazzjammande och kokat ihop ett rockalbum. När man lyssnar på denna får man lust att tända en cigarett och sätta sig på en bänk med svart kaffe som sällskapar bredvid en och lapar vårsol. Bos lätt nedstämda röst passar perfekt till vårdepressioner)

Jeff Paris ? Wired Up, Andy Fraser ? Fine Fine Line och Benny Mardone ? S/t (Två urAOR skivor och så en lite nyare. Andy Frasers skiva får beröm för sina häftiga småljud som finns med, Benny Mardone leverar som alltid och Jeff Paris? vad ska man säga? Hans ?Charmed Life? sitter som en fläskläpp!)

Brett Walker ? Nevertheless (När jag fick höra att han lät som en och annan Bryan Adams platta så blev jag lite rädd att den skulle vara så förutsägande, men den var bättre än jag trodde. Produktionen, alla instrument och så Walkers sångröst : ) Jag längtar tills jag ska köpa hans nyaste Spirit Junky)

Jag vill bara säga att jag är emot den här modernistiska synen att det nya alltid ska premieras och att framstegsvänlighet och originalitet är bra drag. Att inom alla områden ska vi sträva efter att söka det nya och att det gamla på något sätt hamnar i skymundan och det glöms ibland bort.

Tillit är något så fundamentalt grundläggande för det mänskliga släktet att de genomsyrar de mesta av våra relationer både till människor och till faktiska människor(typ statyer och annat påtagligt). När du är en liten bebis så måste du lära dig att lita på världen omkring dig, som att marken under dina fötter är relativt stadig och att den inte rör sig okontrollerat eller försvinner under dig, eller på annat vilt manér bryter tilliten. När du blivit i varje fall drägligt övertygad om att marken är din vän, att trädet inte kommer att vända sig om så fort du lutar dig mot det, och att dörrar inte ojust slår tillbaka mot dig, så kan du börja det svårare jobbet. Att få tillit till människor. Det är precis lika tillfälligt som tilliten till faktiska objekt men även lika förgänglig. Enligt termodynamikens lagar rör allting sig med tiden från ordning till kaos. Det betyder att de komplexa molekylära strukturerna i all materia bryts ned, så att materian förgås. Förfallet beror på att omgivningen kontinuerligt påverkar materian. I slutänden kommer alla former av materia i universum att påverka varandra så mycket att det hela slutar som en konturlös, homogen blandning. Världen som vi känner den upphör att existera. Man kan inte kringgå lagarna. Tänker man sig till exempel en bit guld, som ligger isolerad i vakuum i totalt mörker vid absoluta noll-punkten, borde den hålla för evigt. Det gör den dock inte, eftersom de strukturer som upprätthåller vakuumet själva går mot kaos och förfall.

Så ta det lugnt därute och lita till en av buddhismens många najsa citat ?Allt är förgängligt?

Jag hade tänkt ägna följande inlägg åt ett intresse. Det handlar om vår könliga reproduktion som gör att våra avkommer inte alls ser likadana ut som våra föräldrar men det gör att dem är mer motståndskraftiga än dess motsvarighet könlös reproduktion där avkommorna blir exakt likadana sina föräldrar men de är inte alls lika stryktåliga mot förändringar. Det jag tycker så mycket om är människors könliga reproduktion, att våra barn inte alls är lika sina föräldrar men ändå lite. Finns inget angenämare än att se hur föräldrar som ser ut på ett sätt, får barn som har snarlikt utseende och hur dem senare i sin tur får barn och hur deras barn skiljer sig från dem?

"2007-01-12
Frågan om arrangören Club Metalhouse åtaganden gällande uteblivna återbetalningar från inställda spelningar kommer förmodligen få en rättslig prövning då polisanmälan lär ha gjorts. 
Vad vi förstår så hänvisar Club Metalhouse till ticnet. 
På ticnet`s hemsida står följande: Vid inställda eller flyttade evenemang ansvar ticnet.se inte för återbetalning eller återlösen utan du kontaktar arenan/arrangören direkt. 
Enligt info så har ticnet heller inte fått in några pengar från arrangören för just dessa återbetalningar."

Bra att rättvisa kommer att skipas i detta fall. Kanske jag äntligen kan få tillbaka mina pengar :P