Barn och Äldre
Varför är det så att barn kan man generellt tycka är söta och gosiga, oavsett hur mycket blöja de luktar och oavsett hur många liter kräks de spyr upp på en, medan äldre som i princip har gått tillbaka till det stadiet förutom att de är aningen större i storleken inte alls får samma generella gensvar om man frågar utifall de är söta?
Visst man skulle kunna argumentera att ett barn har en hel framtid framför sig medan äldre i stort sett bara har en hel död att se fram emot?
Och i krig är det inte just barn, kvinnor och äldre som man ska skydda? Kan vi inte gå tillbaka till den gamla atenska tanken?