En massa att berätta!

Varför ska all text och textremsor som visas på film visas i bara ett fåtal sekunder så att man inte hinner uppfatta det? Visst är det en text som spelar större roll i filmen än den där statiststädaren med ölmage så kommer texten att endera visas ett flertal gånger så att man får flera chanser att se texten eller så säger någon av rollpersonerna texten så att du kan fylla i de bokstäverna du inte hann läsa. Men ändå, det är så små detaljer som för oss cineaster kan skilja en film med betyg 4, från en mästerrulle på så höga betyg som betyg 5(Med för höga betygskalor som ända upp till 100 är för många siffror att ge ett korrekt svar på, och betygsättningen blir ändå 66%, 79%, 82%, 98%). Svaret kan finnas i att regissören vill få tittarna att se om filmen igen och igen, vilket är en trevlig om än högst irriterande svar. Eller ska dagens filmer gå i ett sådant högt tempo(titta bara tillbaka på 2000-talets filmer, vi tycker redan de går i snigel-på-en-tjärig-pinne-takt) att de inte har råd att ge en text fler sekunder? Jag menar, det är inte 15-minutes of fame vi talar om här, och texten skulle ha problem med att sno huvudpersonernas rampljus!
Har ni flera galna idéer? Kluttra ner den bland mina kommentarer!
Därför är jag så lycklig med att ha sett mina senaste filmer på datorn i programmet VLC Media Player, där så fort jag ser en textremsa(eller annat till exempel ögongodis) trycker på mellanslag. Visst du kan göra det lika enkelt med din fjärrkontroll i handen, bara millimeter behöver du flytta tummen på fjärrkontrollen, och än så länge är min TV-skärm bättre än min dataskärm, men inte så mycket längre. Hmm, nu när TV:n och datorn konvergerar ska man ha en dataskärm och använda som både och eller en TV-skärm? Blir nog priset som avgör där tror jag…

En annan sak som irriterar mig är när det antingen är när det på film är natt, allmänt mörkt eller bara en brist på lampor. Då tänker jag alltid att det är mig det är fel på som inte ser något i allt mörker, eller så har jag en fel version av filmen där ljuset är för mörkt(de värsta filmerna är såklart de svartvita, när nattscenerna blir kolsvarta). Hur gör ni?

Idag har jag sett två filmer som både hade med WW2 – finns det någon annan period som är så uttjatad som denna? – att göra. Das Untergang och så The Wave. Båda ska ses om ni inte redan gjort det!

Skyfire – Spectral (Skivan är utmärkt balanserad vad gäller dygnbrutalitet och söta och gulliga melodier. I jämförelse med liknande band som Children of Bodom, så har dessa skruvat upp volymen på keyboarden och hade de inte varit för det urgulliga klingandet så hade jag inte klarat av den råsnabba approachen. Det enda tråkiga är att deras 2006:års skiva inte har släppt för de letar ett distributionsbolag. Men skivan är färdig att konsumeras, så jag föreslår att vi väntar lite till(när folk klagar på att band tar lång tid sig när de komponerar sin musik, då tycker jag vi ska ta Paul Stanley som extremexempel. Mellans hans båda två soloskivor han släppt har mellantiden blivit sammanlagt: 28 år. Några fler år än David Gilmours 22 år. Ni som har längre år på artister får gärna meddela dem) och får de inge skivbolag så försök att ge ut dem själva. De kanske inte har tillräcklig ekonomi, men de kan ge ut den först i 1000 exemplar och sedan använda pengarna från vinsten att ge ut en ny omgång 1000? What do you think of it? För cd:n kommer inte att ha problem att säljas. Make love with ”Conjuring of the Thoughts” och ”Effusion of Strength”)

Åååh ja, måste tipsa om “Världens Modernaste Land” med språkkåte Fredrik Lindström – is he tall or what? Och han är sådär överdrivit snäll också, en sådan där pöjk som inte gör en fluga förnär utan istället klappar den försiktigt och säger ”Ordet fluga kommer från det yngre fornsvenska flauyguie, som sedan under äldre nysvenska blev till flugue…”(jag är högst ironiskt)
Har man läst om Sverige på en nationskurs under vårterminen så blir programmet extra trevligt. Men så är man författare och ska gilla ord så det gör hela programmet extra bra som att rulla sådana stora kanelbullar man köper i bagerier och i affärer i pärlsocker, eller att strö riven ost över spagetti och köttbullar. Hmm, hela programmet har en vinjett som är en sådan där skitdålig låt men en sångare vars sångpedagog säkert misslyckades kolossalt och fick byta jobb till korvförsäljare, men den fastnar som… hundbajs under skosulan? There’s still a long way to a good simile.

I Vetenskapsmagasinets senaste avsnitt så hade de som teori att bara vi i Sverige la på en extra 75 öre på våra 20 mest köpa läkemedel så kunde vi få ihop 309 miljoner i amerikanska mean green US dollar, vilket gör att vi kan förhindra att 35000 personer i Afrika dukar under i AIDS/HIV och i skuggan av det en ny multiresistent form av TBC. Det framkom i programmet att det redan fanns ett liknande projekt av Astra Zeneca, och jag måste säga att det bara är ett populärvetenskapligt program och Illustrerad Vetenskap är ett praktexempel på hur fel en sådan populistisk syn på vetenskapen blir. Men ändå, de fick med sig på många läkemedelschefer på läkarmässan och jag hoppas att det kan bli något mer än bara ett program. Kritik som kan man rikta mot dem är att om vi skulle rädda fler människor så skulle jorden verkligen börja lida av överbefolkningen, och i enlighet med Darwinismen så måste de svaga gallras ut. Jag gillar inte Darwinismen, gillar inte en strikt biologisk förklaring av människan – den bok jag läser just nu ”Hur ska vi leva?” håller på och ge förklaringar till varför människan är altruistiskt fast inte men den biologiska reproduktionsintentionen i centrum, jag återkommer när jag läst klart boken. Mitt låga betyg på filmen ”Altered States”, vilken mer eller mindre är en biologs våta dröm på samma sätt som ”Apollo 13”(vilken jag måste se) är en civilingenjörs våta dröm – du ska kunna räkna muttrarna och se att de stämmer exakt överens med en originalkopia av skeppets interiör.
En liten parentes till den filmen, rollfiguren Arthur Rosenberg, minde mycket om den bästa historieläraren jag haft Lars Björlin. Min motivering är att han använde sig av ett liknande språk som jag använder, istället för det prettofackspråk som beigea historielärare använder sig av, och han hade en egenskap som jag tycker är utrotningshotat i vår värld – han blir precis som farmor alldeles till sig när han tittar på nyheter och skräckfilmer skulle han aldrig tänka sig att se. Visst ett av hans största intressen är krig, och så värst klen är han egentligen inte, och jag tror säkert att min farmor också tycker det är kittlande att se på sånt som chockerar och skrämmer henne – det förbjudnas härlighet. Men ändå, när han berättade om mordet på den ryske presidenten som fått en ishacka i sig när vi läste om Kalla Kriget – tänker inte skämta något om cold-blooded killers här inte! – så såg han ansträngd ut. Poor thing! : )
Jag vill så gärna se att människan är så mycket mer än bara en mekanisk maskin som man ska kunna förklara biologiskt, vi är för komplexa för att placeras in i den mallen. På samma sätt som att jag inte gillar för mekaniska förklaringsmodeller av kommunikation mellan människorna, och att jag inte tycker om determinism(även fast det säkert är så att vi inte har en fri vilja, just my luck) så gillar jag inte biologiska förklaringsmodeller heller. Och jag kan inte tänka mig att vi är strikt biologiska, det gör mig så rädd. Men bara för jag är rädd är knappt ett argument till att vi inte kan söka det adekvata svaret i biologin, fast som ett svar till kritiken med överbefolkningen svarar jag såhär ”Okej, problemet med överbefolkning blir ett faktum om vi räddar en stor del av Afrikas befolkning, men hellre att de gallras bort på ett annat mer barmhärtigt sätt än att de dör av sjukdomar och epidemier.

Tänkte att ni skulle få en smakbit på Gibsons berättarröst. Om det faller er i smaken vill jag vidarebefordra er till denna sida http://www.williamgibsonbooks.com/blog/archive.asp, där han har lagt ut smakprov från hans kommande bok som kommer ut nästa år, Spook Country.

”Gommen i hans mun delade sig utan smärta och släppte in små rötter som lindade sig runt tungan, hungrande efter den blå smaken för att föda kristallskogarna i hans ögon, skogar som pressade upp mot den gröna kupolen, pressade och mötte motstånd, spred sig och växte nedåt och fyllde T-A:s universum, ner i de väntande olyckliga förorterna till den stad som var Tessier-Ashpools hjärna.”

”Ett utbrott av franska från ett bord intill tilldrog sig hans uppmärksamhet: de gyllenbruna ungdomarna han hade sett glidflyga över floddiset kvällen innan. Nu såg han att deras solbränna var ojämn, en schabloneffekt som åstadkommits med hjälp av selektiv melaninförstärkning, flerdubbla skiftningar som överlappade varandra i rätlinjiga mönster och följde och framhävde deras muskler; flickans små hårda bröst, den ena pojkens handled som vilade på bordets vita skiva.”

Visst språket har sina begränsningar det vet vi alla, men just i Gibsons roman så känner man att av det där extra mycket. Han försöker på sitt oerhört snygga, sköna och originella att förklara sitt Matrixliknande universum(till alla som tror att Gibson var föregångaren till Matrix så kan jag säga att ni har fel. Visst om de tvista de lärde ständigt men den som man nu säger började hela Matrixuniversumet var Doctor Who-berättelsen ”The Deadly Assassin”. Borde nästan se den, och så måste Neuromancer bli film. Enligt Gibson själv så är det bara en som platsar som regissör till hans film för att kunna fånga den där speciella känslan, ingen mindre än Chris Cunningham. Tänker också se på de två filmerna som gjorts av hans böcker ”Johnny Mnemonic”(som jag sett när jag var liten, men förstod nada av den. Molly från Neuromancer är med i den!) och ”New Rose Hotel”) men hur han än gör det så kommer han inte förbi ordens barriärer. Nej, vissa saker måste förklaras närmare med bilder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback