Jul och mellandagarna
Det var ingen speciellt tanke bakom snällhetsinlägget i lagom tid tills jul, men om jag nu skriver att det hela var omedvetet så kan det bli så att inlägget förlorar sin slagkraft. Nåväl :)
Hoppas ni som läste Einhorns skäl och såg att ni inte riktigt passade in i mallen, tvångsmatades med pepparkakor nu under hela julhelgen så att det räcker åtminstone tills det börjar lacka till dopparedagen igen nästa år.
Julaftonen var väl kanske inte något att hänga i granen, i varje fall inte till en början. Här är inte rätt tid eller plats för den delen att börja gräva i ett varför men jag kan säga så mycket att jag hoppas att det inte blir någon bevarande jultradition precis. Julklappsskörden i år blev först och främst de obligatoriska underbyxorna och strumporna, samt en tröja som mina armhålor fortfarande tycker har för åtsmitande armveck. De mjuka paketen toppades av hand- och resten-av-kroppenduk samt en hallmatta. När vi kommer in på de hårdare klapparna så börjar vi med en massa allsköns skönhetsartiklar(har en deodorantspray vars innehåll förefaller aldrig nå ett slut, trots att jag ibland i ren desperation sprayat alla möjliga ställen på kroppen bara för att få slut på’n) en bok(Mästaren Pratchetts verk Jingo) , en ormbunke(har varit så avundsjuk på Ylvas badrumsblommor att jag bara var tvungen att önska mig en), en halllampa(farmor och farfar sprider lite ljus i det annars så rugguggliga vardagsgrå julrusket), och så den här nya monsterburken jag skrikit halsen av mig för – eller inte. Den var ruskigt uppskattad, även fast jag egentligen vill sätta ormbunken på översta plats av alla julklapparna. Utan att ni ska tro att jag nyss ljög, så vill jag bara berätta att det är en smäcker, liten men naggande god burk som egentligen inte ser så mycket ut för världen. Men skenet bedrar, mina go’ vänner.
Hipp, happ, hopp… det ska la räcka tills man måste uppgradera burken om en sisådär 2 år :)
Förutom ett massa konfigurerande av nya datorn så har det hinns med kvick visit hos Lenny & Linus, en massa promenader med Lufsen, träff av brorsans flickvän, julmat så man storknar, lite julgodis – kom på det, jag äter sällan godis längre. Visst faller det sig så ibland att man slänger ihop en kladdkaka, de få gångerna jag får till det, men förutom det har det blivit väldigt lite godis. Gott tycker vissa, dåligt tycker andra. Har knappt ätit några deformerade får som egentligen visar sig vara grisar, brustna hjärtan, stjärnor som inte kommer komma så längre än din mun, eller huvudlösa julbockar, fylliga husmödrar, pinnsmala gubar samt lejon och giraffer som jag inte förstår vad det är för juligt med dessa kissemissar.
Om ni hade problem med julstämningen hemma i alla stugor så kan jag rekommendera Lars Vegas Trio och deras skiva Lars Christmas. Sån där gullig och söt humor, för alla som fått nog av hårda Jimmy Carr.
Hoppas ni som läste Einhorns skäl och såg att ni inte riktigt passade in i mallen, tvångsmatades med pepparkakor nu under hela julhelgen så att det räcker åtminstone tills det börjar lacka till dopparedagen igen nästa år.
Julaftonen var väl kanske inte något att hänga i granen, i varje fall inte till en början. Här är inte rätt tid eller plats för den delen att börja gräva i ett varför men jag kan säga så mycket att jag hoppas att det inte blir någon bevarande jultradition precis. Julklappsskörden i år blev först och främst de obligatoriska underbyxorna och strumporna, samt en tröja som mina armhålor fortfarande tycker har för åtsmitande armveck. De mjuka paketen toppades av hand- och resten-av-kroppenduk samt en hallmatta. När vi kommer in på de hårdare klapparna så börjar vi med en massa allsköns skönhetsartiklar(har en deodorantspray vars innehåll förefaller aldrig nå ett slut, trots att jag ibland i ren desperation sprayat alla möjliga ställen på kroppen bara för att få slut på’n) en bok(Mästaren Pratchetts verk Jingo) , en ormbunke(har varit så avundsjuk på Ylvas badrumsblommor att jag bara var tvungen att önska mig en), en halllampa(farmor och farfar sprider lite ljus i det annars så rugguggliga vardagsgrå julrusket), och så den här nya monsterburken jag skrikit halsen av mig för – eller inte. Den var ruskigt uppskattad, även fast jag egentligen vill sätta ormbunken på översta plats av alla julklapparna. Utan att ni ska tro att jag nyss ljög, så vill jag bara berätta att det är en smäcker, liten men naggande god burk som egentligen inte ser så mycket ut för världen. Men skenet bedrar, mina go’ vänner.
Hipp, happ, hopp… det ska la räcka tills man måste uppgradera burken om en sisådär 2 år :)
Förutom ett massa konfigurerande av nya datorn så har det hinns med kvick visit hos Lenny & Linus, en massa promenader med Lufsen, träff av brorsans flickvän, julmat så man storknar, lite julgodis – kom på det, jag äter sällan godis längre. Visst faller det sig så ibland att man slänger ihop en kladdkaka, de få gångerna jag får till det, men förutom det har det blivit väldigt lite godis. Gott tycker vissa, dåligt tycker andra. Har knappt ätit några deformerade får som egentligen visar sig vara grisar, brustna hjärtan, stjärnor som inte kommer komma så längre än din mun, eller huvudlösa julbockar, fylliga husmödrar, pinnsmala gubar samt lejon och giraffer som jag inte förstår vad det är för juligt med dessa kissemissar.
Om ni hade problem med julstämningen hemma i alla stugor så kan jag rekommendera Lars Vegas Trio och deras skiva Lars Christmas. Sån där gullig och söt humor, för alla som fått nog av hårda Jimmy Carr.
Kommentarer
Trackback