Filosofiskt flumm blandat med vardagligt tjafs

I förra inlägget så skrev jag om WW2. Kanske inte så mycket, men ändå. Och då springs en artikel som jag läste på Historiegrundkursen innan jag hoppade på Medier, Språk & Kultur-tåget to mind. Det var en tysk tänkare som visade på exempel att det som det flesta hade trott innan, att just tyskarna skulle vara extra susceptible och det var därför förståeligt att det hela hände i Tyskland, var helt uppåt väggarna fel. Han kunde ta upp exempel på exempel som visade att det lika gärna kunde ha hänt i Amerika, Frankrike, Storbritannien eller någon annan stormakt. För under den här tiden när Darwinismens raslära var på tapeten och alla Västeuropas samhällen – Sverige inte undantaget, vi har också tvångssteriliserat personer som ansågs ha fel på sin DNA-stege eller mer eufemistiskt uttryckt ”de var lägre stående personer” – följde med i trenden. Amerika var först av alla, så varför hände det som hände i Tyskland inte först där för?

Tyskarna har fått bära sitt skuldkomplex ända sedan den dagen och på ett sätt kan vissa tycka att det är rätt åt dem efter allt de har gjort, men om man betänker att det lika gärna kunde ha varit engelsmannen som pekar finger eller spanjoren… så kanske man inte vill peka längre.