Svårdefinierat uttryck och omänskliga straffmetoder
En man ringde in till ”Ring P1” och ville lyfta på sitt flak, hälla alla sina åsikter på den arma radioprataren som höll på att dränkas i flödet. Det var den nya julkalendern (jag är inte konservativ på många områden, men julkalendern är en av dem som borde lära sig av den gamla goda tiden som slutade att vara sådär riktigt god någon gång runtikring 1996. Sedan har de åkt utför en nedförbacke, fast ändå varit så pass skicklig att de undvikit stup, gupp, och andra ojämnheter i snön) påstod han var för våldsam för den unga publiken. Detektivhistorier med juveltjuvar och vandrande mumier blev för mycket för vår stackars lyssnares ögon. Huruvida han har rätt eller inte får ni läsare själva ta reda på, för det var inte detta som var pudelns kärna. I nästa andetag så vill han prata om våldtäktsmän och slår hål på bubblan om att han skulle vara en sådan pacifistiskt, lugn själ med att man kastraringskniven ska fram mot dessa jordens avskum.
Och visst, det är naturligt att känna så emot dem. Det är inge alls konstigt över det hela. Bara det att det i likhet med dödsstraff är… hur ska jag säga det… en väldigt, väldigt, väldigt enkel genväg att gå. Eller som en självmordsbenägen person som går den enkla vägen via pillerknaprande eller ett vasst föremål typen får vara öppen för förslag, istället för att se problemen i vitögat. Sedan så gillar jag inte det där… hmm… ni vet… det där ordet. Döda… usch, avskyr det. Finns andra vägar, bara skaffa en karta eller fråga någon efter den.
En annan diskussion på samma radiokanal var, precis som prästen Lennart Koskinens grundbok i Etik och Moral var inne på, att vår nuvarande om något religiösa, eller i varje fall med kristna undertoner, definition av livet som något oklanderligt är oerhört problematiskt. Det är en väldigt fin beskrivning, vilket bland annat ger anhängare ett alldeles speciellt förhållande till nekromani. Tänk er till exempel i Thailand efter tsunamikatastrofen så gick deras förhållande till de avlidna stick i stäv med svenskarnas. Och att det är så problematiskt att diskutera liv och död belyser bara ett problem som ligger i vårt förhållande.
”Tänk om livet inte är ett egenvärde jämförbart med andra värden som människor är bärare av, till exempel kärlek, kunskap och glädje. /…/ Att säga att livet är en process, snarare än ett tillstånd och ett egenvärde, följer inte en rätt att förtrampa det, tvärtom. Eftersom livet är den yttersta förutsättning för allt medvetande och därmed alla andra egenvärden, finns det goda skäl att vörda det högt /…/ Men det är inget objekt och ingen egenskap”
Hoppas jag sått något korn där i ditt huvud. Du får även en vattenkanna av mig på köpet, mer än så kan jag tyvärr inte göra. Nu är allt upp till dig om du vill vattna eller inte.
Och visst, det är naturligt att känna så emot dem. Det är inge alls konstigt över det hela. Bara det att det i likhet med dödsstraff är… hur ska jag säga det… en väldigt, väldigt, väldigt enkel genväg att gå. Eller som en självmordsbenägen person som går den enkla vägen via pillerknaprande eller ett vasst föremål typen får vara öppen för förslag, istället för att se problemen i vitögat. Sedan så gillar jag inte det där… hmm… ni vet… det där ordet. Döda… usch, avskyr det. Finns andra vägar, bara skaffa en karta eller fråga någon efter den.
En annan diskussion på samma radiokanal var, precis som prästen Lennart Koskinens grundbok i Etik och Moral var inne på, att vår nuvarande om något religiösa, eller i varje fall med kristna undertoner, definition av livet som något oklanderligt är oerhört problematiskt. Det är en väldigt fin beskrivning, vilket bland annat ger anhängare ett alldeles speciellt förhållande till nekromani. Tänk er till exempel i Thailand efter tsunamikatastrofen så gick deras förhållande till de avlidna stick i stäv med svenskarnas. Och att det är så problematiskt att diskutera liv och död belyser bara ett problem som ligger i vårt förhållande.
”Tänk om livet inte är ett egenvärde jämförbart med andra värden som människor är bärare av, till exempel kärlek, kunskap och glädje. /…/ Att säga att livet är en process, snarare än ett tillstånd och ett egenvärde, följer inte en rätt att förtrampa det, tvärtom. Eftersom livet är den yttersta förutsättning för allt medvetande och därmed alla andra egenvärden, finns det goda skäl att vörda det högt /…/ Men det är inget objekt och ingen egenskap”
Hoppas jag sått något korn där i ditt huvud. Du får även en vattenkanna av mig på köpet, mer än så kan jag tyvärr inte göra. Nu är allt upp till dig om du vill vattna eller inte.
Kommentarer
Trackback