Älskar dig mamma oavsett vad!
Vi skulle till mamma idag och jag vet inte varför jag trodde så innerligen på att det skull bli något just denna dag, även fast jag har facit i handen och behöver bara läsa den för att förstå att det inte kommer att bli något idag. Trots att jag vet hur paradoxalt det hela skulle vara att jag väljer att slösa bort 20:- spänn(jag är lika lagvidrig som förut när det gäller bussresor) för att åka till mamma och äta söndagsmiddag, en aktivitet som jag har på känn inte kommer att inträffa även den här gången, men att jag inte kan åka och träffa min morfar något som säkerligen kommer bli så mycket mer givande?
Så jag åkte dit och ringde i rösttelefonen. Inget svar. Väntade på min bror och syster för att sluta syskonskaran, men de hade antagligen förstått att det hela var inställt – än en gång. Jag kunde dock komma in genom att smita in genom dörren när en ICA-kassebärande modersgestalt troligtvis av sydamerikanskt ursprung, suckande på föräldrars vis öppnade upp dörren med den elektriska nyckeln. När jag två gånger ringde på hennes dörr så fick jag inget svar, och för att försäkra mig om att hon inte satt därinne och inte ville släppa in oss så öppnade jag brevinkastet och såg att innerdörren också var stängd. Det ultimata beviset. Skulle hon vara hemma skulle innerdörren vara lätt på glänt. Som tur var så kunde jag hinna hem med samma biljett så det blev bara 10 kronor som slösades bort den här gången.
Men jag saknar min mamma. Jag vill träffa henne i varje fall en gång i veckan för att se henne och få veta hur hon mår. Inte bara höra en röst som bekräftar de nyss nämnda kriterierna, utan jag vill se henne i egen hög person. Jag saknar inte bara min nuvarande mamma, jag saknar ännu mer den gamla mamma som lärde mig att sätta den högra foten framför den vänstra, och sedan låta den vänstra enkelt följa med i rörelsen och följa efter den högra. Den mamma man lite då och då ringer till en eller som man ännu mer sällan stöter på är en helt ny person. Den gamla mamma hängde inte med alkisar, och var inte själv en alkis. Den gamla mamma drar inte till med en vit lite hursomhelst. Den gamla mamma… jag saknar henne… vill ha tillbaka henne…
Det sorgerliga är nog att jag aldrig kommer att få tillbaka henne. Och då är det den gamla mamma som står till buds, och därför är det så himla viktigt för hennes barn att få träffa henne. Tycker så synd om henne, att hon kan göra såhär mot sina barn.
Min bror vet jag redan har genomskådat henne, och visst har jag det med. Vi, jag alla i hennes släktkrets som ser igenom henne som vore hon av glas eller ett spöke eller har ett stort hål i sig som Goldie Hawn i ”Döden klär henne”, hoppas att hon ska inse att det hon gör är fel. Det är det man hoppas, och det är nog det enda man som utstående kraft kan göra. Resten är upp till henne, och jag tror faktiskt så mycket på henne att hon kan komma tillbaka. Kanske inte som den gamla mamma, men som någon som inte håller på som hon gör.
Så jag åkte dit och ringde i rösttelefonen. Inget svar. Väntade på min bror och syster för att sluta syskonskaran, men de hade antagligen förstått att det hela var inställt – än en gång. Jag kunde dock komma in genom att smita in genom dörren när en ICA-kassebärande modersgestalt troligtvis av sydamerikanskt ursprung, suckande på föräldrars vis öppnade upp dörren med den elektriska nyckeln. När jag två gånger ringde på hennes dörr så fick jag inget svar, och för att försäkra mig om att hon inte satt därinne och inte ville släppa in oss så öppnade jag brevinkastet och såg att innerdörren också var stängd. Det ultimata beviset. Skulle hon vara hemma skulle innerdörren vara lätt på glänt. Som tur var så kunde jag hinna hem med samma biljett så det blev bara 10 kronor som slösades bort den här gången.
Men jag saknar min mamma. Jag vill träffa henne i varje fall en gång i veckan för att se henne och få veta hur hon mår. Inte bara höra en röst som bekräftar de nyss nämnda kriterierna, utan jag vill se henne i egen hög person. Jag saknar inte bara min nuvarande mamma, jag saknar ännu mer den gamla mamma som lärde mig att sätta den högra foten framför den vänstra, och sedan låta den vänstra enkelt följa med i rörelsen och följa efter den högra. Den mamma man lite då och då ringer till en eller som man ännu mer sällan stöter på är en helt ny person. Den gamla mamma hängde inte med alkisar, och var inte själv en alkis. Den gamla mamma drar inte till med en vit lite hursomhelst. Den gamla mamma… jag saknar henne… vill ha tillbaka henne…
Det sorgerliga är nog att jag aldrig kommer att få tillbaka henne. Och då är det den gamla mamma som står till buds, och därför är det så himla viktigt för hennes barn att få träffa henne. Tycker så synd om henne, att hon kan göra såhär mot sina barn.
Min bror vet jag redan har genomskådat henne, och visst har jag det med. Vi, jag alla i hennes släktkrets som ser igenom henne som vore hon av glas eller ett spöke eller har ett stort hål i sig som Goldie Hawn i ”Döden klär henne”, hoppas att hon ska inse att det hon gör är fel. Det är det man hoppas, och det är nog det enda man som utstående kraft kan göra. Resten är upp till henne, och jag tror faktiskt så mycket på henne att hon kan komma tillbaka. Kanske inte som den gamla mamma, men som någon som inte håller på som hon gör.
Kommentarer
Trackback