Bye bye, Stegö Chilò
Kan det mycket väl vara så att jag när jag valde ett par 30 spänns glasögon så tog jag för stark styrka eller har jag bara varit utan glajjer så länge att jag har glömt bort hur pass smärtsam huvudvärken efteråt är? Nåja, de får fungera provisoriskt tills min ekonomi ger grönt ljus.
När jag ser Staffan stå därnere med mina nygamla brillor så tänker jag, råkade Staffans namn av misstag ropas upp när de valde Södertörns bästa föreläsare 2005:s årgång? Kanske hade det egentligen stått Steffi och någon hade bara för att jävlats bytt ut bokstäverna mellan t:na till a:n? För jag tycker att hans nivå är på tok för hög för mig, och jag försöker ta hissen upp till hans nivå men endera så är den ur funktion eller så finns det inget rum för mig, och jag har även varit med om att den varit nerpissad och i desperat behov av såpa med tokken dära trevlig citrusdoft. Och mitt ibland sina akademiska termer så lägger han en massa intetsägande och sunkiga skämt, som – och jag tänker inte påstå att jag aldrig dragit på smilbanden – bara känns så malplacé.
Han har förstås helkul under lektionerna och går och skrattar för sig själv, och jag önskar att jag kunde skratta med…
Efter att jag varit sådär äckligt överambitiös som skulle ha fått mina hårdrockspolare att skaka på huvudet och ta ett järn till, så stack jag iväg till en födelsedag jag hade hoppats skulle bli av. På bussen satt jag försjunken i H. G. Wells ”Världarnas Krig”. Trodde att jag skulle ha visst övertag för att jag sett en gammal film – inte för att jag trodde att jag skulle klara mig undan, utan att jag enklare skulle ta mig igenom den och bara koncentrera sig på författarens utvikningar – men det fanns tydligen en massa filmatiseringar av boken – om vi inte räknas in alla serier då – och boken var, om jag nu sett rätt film, helt olikt filmen.
Aja, väl vid mitt andra hem så berättar Carolina att hon haft kräksjuka och redan så tidigt som igår så låg hon till sängs, emellanåt vaknade hon upp för att bara se dagens måltid dela säng med henne. Inga gäster alltså, förutom mig som äger ett immunsystem som sparkar kräksjukans röv flera gånger om så mig var inte att bekymra sig om. Jag hade tänkt att jag skulle läsa, men det blev inte de ideella förhållanden som jag tänkt mig och istället satt jag och lyssnade på pappas diskussion angående politikers fläckfrihet med hans käresta. Jag blev överraskad över att han delade min åsikt i den frågan och försökte gång på gång att tala om för Ylva att hennes argumentera fallerade ganska så kraftligt. Allt landade någonstans vid att det, det som alla förståndiga människor förstår, inte går att begära den grad av oförvitlighet som medierna ibland vill påskina hos våra politiker. Vill man hitta en sådan person så hade han/hon varit inspärrad hälften av sin uppväxt borta från samhällets väggar, och har aldrig fått ingå i systemet som oss andra. Ända tills då hon/han vals till den politiska posten och hur det hela sedan artar sig är så självfallet att jag inte behöver klä det i ord. Fast trots detta så menar jag inte att vi ska ha politiker som har gjort något så fruktansvärt att deras förtroende börjar mätas i minuspoäng…
En middag, pappas citrondoppade kyckling i en bädd av couscous, kunde jag tvinga till mig och jag behöver inte längre frysa för att jag tog med mig mina vinterkläder att påpälsa mig med. Födelsedagskalaset ska äga rum den kommande lördagen, men eftersom min plånbok inte riktigt pallar trycket så kan syrran inte få sin present innan löning och Lufsen(vår fyrbente rackare!) kommer få vänta med sin present tills på lördag då jag kommer. Då har jag lovat honom en extra lång promenad som varar längre än en timma!
När jag ser Staffan stå därnere med mina nygamla brillor så tänker jag, råkade Staffans namn av misstag ropas upp när de valde Södertörns bästa föreläsare 2005:s årgång? Kanske hade det egentligen stått Steffi och någon hade bara för att jävlats bytt ut bokstäverna mellan t:na till a:n? För jag tycker att hans nivå är på tok för hög för mig, och jag försöker ta hissen upp till hans nivå men endera så är den ur funktion eller så finns det inget rum för mig, och jag har även varit med om att den varit nerpissad och i desperat behov av såpa med tokken dära trevlig citrusdoft. Och mitt ibland sina akademiska termer så lägger han en massa intetsägande och sunkiga skämt, som – och jag tänker inte påstå att jag aldrig dragit på smilbanden – bara känns så malplacé.
Han har förstås helkul under lektionerna och går och skrattar för sig själv, och jag önskar att jag kunde skratta med…
Efter att jag varit sådär äckligt överambitiös som skulle ha fått mina hårdrockspolare att skaka på huvudet och ta ett järn till, så stack jag iväg till en födelsedag jag hade hoppats skulle bli av. På bussen satt jag försjunken i H. G. Wells ”Världarnas Krig”. Trodde att jag skulle ha visst övertag för att jag sett en gammal film – inte för att jag trodde att jag skulle klara mig undan, utan att jag enklare skulle ta mig igenom den och bara koncentrera sig på författarens utvikningar – men det fanns tydligen en massa filmatiseringar av boken – om vi inte räknas in alla serier då – och boken var, om jag nu sett rätt film, helt olikt filmen.
Aja, väl vid mitt andra hem så berättar Carolina att hon haft kräksjuka och redan så tidigt som igår så låg hon till sängs, emellanåt vaknade hon upp för att bara se dagens måltid dela säng med henne. Inga gäster alltså, förutom mig som äger ett immunsystem som sparkar kräksjukans röv flera gånger om så mig var inte att bekymra sig om. Jag hade tänkt att jag skulle läsa, men det blev inte de ideella förhållanden som jag tänkt mig och istället satt jag och lyssnade på pappas diskussion angående politikers fläckfrihet med hans käresta. Jag blev överraskad över att han delade min åsikt i den frågan och försökte gång på gång att tala om för Ylva att hennes argumentera fallerade ganska så kraftligt. Allt landade någonstans vid att det, det som alla förståndiga människor förstår, inte går att begära den grad av oförvitlighet som medierna ibland vill påskina hos våra politiker. Vill man hitta en sådan person så hade han/hon varit inspärrad hälften av sin uppväxt borta från samhällets väggar, och har aldrig fått ingå i systemet som oss andra. Ända tills då hon/han vals till den politiska posten och hur det hela sedan artar sig är så självfallet att jag inte behöver klä det i ord. Fast trots detta så menar jag inte att vi ska ha politiker som har gjort något så fruktansvärt att deras förtroende börjar mätas i minuspoäng…
En middag, pappas citrondoppade kyckling i en bädd av couscous, kunde jag tvinga till mig och jag behöver inte längre frysa för att jag tog med mig mina vinterkläder att påpälsa mig med. Födelsedagskalaset ska äga rum den kommande lördagen, men eftersom min plånbok inte riktigt pallar trycket så kan syrran inte få sin present innan löning och Lufsen(vår fyrbente rackare!) kommer få vänta med sin present tills på lördag då jag kommer. Då har jag lovat honom en extra lång promenad som varar längre än en timma!
Kommentarer
Trackback