*Host* Tyck synd om *Snörvel* mig
Idag tog vårt arbete en helt ny vändning när Beatrice berättade om hennes planer för morgondagen. Reaktionen från varje elev som fick höra det blev den väntade; Först skrattade man åt den eftersom planen låg bortom rimlighetens gränser, sedan så förberedde man skrattmusklerna och frågade igen denna gång för att sätta skratten i halsen och låta deras anleten formas om till lycklig förvåning. ”Ska du verkligen till Tunisien?”
Hon ska bege sig av imorgon vid elvatiden och behöver inte bekymra sig om boning då hennes pojkvän mer än gärna tar emot henne med öppna armar. Innan vi tog farväl av henne gav vi henne de uppgifter som hon kunde ta hand om väl i Tunisien. Flyget ska ta minst fyra timmar och vi önskar vår gruppmedlem största av lycka och hoppas att hon på ett effektivt sätt ska kunna förena nytta med nöje!
Medan hon är borta gör det att vi här hemma i gamla goda lagom Sverige måste göra lika mycket. Det här kommer att bli ett mycket bra arbete, och att kunna bli en skrytbyxa när man nämner Beatrice resa till Tunisien sådär helt spontant mitt i arbetets heta och kanske även stagnerande klimat, kommer att bli härligt.
Annars så mår jag för tillfället inge bra. På bussen hem hade min kropp skruvat upp värmen för att förhoppningsvis kunna bränna ihjäl bakterierna som förpestar min kropp, och en aldrig sinande ström med snor rinner ut genom näsborrarna. Om läsarna för någon enstaka sekund trodde att detta skulle få mig att ligga och tycka synd om mig själv, så tänkte han fel! Det finns för många sjukskrivningar i Sverige idag, där största delen säkerligen är en bunt hypokondriker som för minsta lilla besvär
”Gudrun! Gudrun, kom nu ska du fåsse!”
”Gudrun, kom då!”
*Efter ett bra tag hör man filttofflor i trapporna*
”Vad gormar du för?”
”Titta här! Titta på den här! Titta så slank och livlös den ser ut”
*Åke skakar simulerande med handen och ett leende smyger sig fram på läpparna*
”Ah? Aaah? Vad tycks?”
eller halsont vägrar komma upp ur sängen trots att både klockan och hustrun snällt ber. Nej, annat virke är japanerna gjorda av. Japanerna å sin sida överdriver med hur ofta de går till jobbet, vilket är en av de många anledningarna till att just Japan innehar den högsta självmordssiffran i världen. Jag vill vara en Christian-san!
Hon ska bege sig av imorgon vid elvatiden och behöver inte bekymra sig om boning då hennes pojkvän mer än gärna tar emot henne med öppna armar. Innan vi tog farväl av henne gav vi henne de uppgifter som hon kunde ta hand om väl i Tunisien. Flyget ska ta minst fyra timmar och vi önskar vår gruppmedlem största av lycka och hoppas att hon på ett effektivt sätt ska kunna förena nytta med nöje!
Medan hon är borta gör det att vi här hemma i gamla goda lagom Sverige måste göra lika mycket. Det här kommer att bli ett mycket bra arbete, och att kunna bli en skrytbyxa när man nämner Beatrice resa till Tunisien sådär helt spontant mitt i arbetets heta och kanske även stagnerande klimat, kommer att bli härligt.
Annars så mår jag för tillfället inge bra. På bussen hem hade min kropp skruvat upp värmen för att förhoppningsvis kunna bränna ihjäl bakterierna som förpestar min kropp, och en aldrig sinande ström med snor rinner ut genom näsborrarna. Om läsarna för någon enstaka sekund trodde att detta skulle få mig att ligga och tycka synd om mig själv, så tänkte han fel! Det finns för många sjukskrivningar i Sverige idag, där största delen säkerligen är en bunt hypokondriker som för minsta lilla besvär
”Gudrun! Gudrun, kom nu ska du fåsse!”
”Gudrun, kom då!”
*Efter ett bra tag hör man filttofflor i trapporna*
”Vad gormar du för?”
”Titta här! Titta på den här! Titta så slank och livlös den ser ut”
*Åke skakar simulerande med handen och ett leende smyger sig fram på läpparna*
”Ah? Aaah? Vad tycks?”
eller halsont vägrar komma upp ur sängen trots att både klockan och hustrun snällt ber. Nej, annat virke är japanerna gjorda av. Japanerna å sin sida överdriver med hur ofta de går till jobbet, vilket är en av de många anledningarna till att just Japan innehar den högsta självmordssiffran i världen. Jag vill vara en Christian-san!
Kommentarer
Trackback