Så bra var verkligen inte vårt första uppdrag!

Jag fick inte igenom mina trevliga ordvrängningar som är så signifikant för mitt sätt att skriva, och så säger dem att allt gick som på räls. HA! Det tycker jag inte. Vill ni veta vad jag tycker? Jag tycker minsann att det där trevliga orden var lite väl insmorda i honung. Så idag var det dags att göra lite nytta åt skolan igen. Nej, det är inge Nobelprisbidrag vi ska få ihop och heller ska vi inte försöka konkurrera ut giganter som Mankell och Guillou. Det är ett nästan omärkligt litet blad som inte gör mycket väsen av sig alls. Sitter fast i plastfickor på toalettdörren och det är väl inte det att texten är svår att traggla igenom men det är ändå så mycket bokstäver att ska du som kille in så märker du enbart lappen de få sekunder de tar dig att öppna dörren, och är du tjej så stirrar lappen dig i ögonen vare sig du vill läsa eller inte.
Det tar helt enkelt för kort tid att uträtta sina behov att man inte har den tid som krävs att läsa lapparna – om man nu ens vill det. Man skulle behöva ha kraftig förstoppning eller för den delen vara spyfärdig eller ha precis blivit dumpad och i stort behov av näsdukar vilka man inte hittar så får man ta toalettpapper istället, Lambi kanske är att rekommendera?, för att hinna läsa.

Huvudsaken är att jag gör något bra och att jag får ut något av det: Arbetar tillsammans med en klassis vilket gör att jag får det sociala umgänge jag så väl behöver, samt att jag får skriva då hon jag arbetar tillsammans med hellre sitter bredvid och hjälper till och korrekturläser(Om det finns en negativ del med skrivandet så är det korrekturläsandet). Sedan efteråt får vi både extra kondition när vi måste gå runt till Moas och bibliotekets sammanlagt 120 toaletter. Det är tillräckligt roligt för att jag hoppas att veckans dagar kan bara bytas ut till onsdagar!

Det blev inge åka till IKEA med Jeanette nu på torsdag. Men vi försöker igen nästa vecka på tisdag. Annars är det som vanligt tomt i mitt schema denna vecka ut. Eller ja, skulle vara att jag blivit hembjuden till Ylvas mamma. Och dit går jag oavsett, för man vet att man alltid kommer att gå därifrån en eller två kilon tjockare. Det blir till att rulla hem i snöovädret alltså…

Vågar man hoppas på hennes berömda lasagne? Pretty Please With Some Suger on top!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback