Stålmannen
Stålmannen III kom i en tid då världens alla problem skulle räddas av datorer. Men med den nya tekniken så kom inte bara positiva sidor, det fanns även avigsidorna med starttider som kunde sno hela din kafferast med råge, där datorn mer liknade den räknemaskin den egentligen är med sådana därna gröna och vita typsnittet som fanns med i varje Nintendo 8bitars-spel, med ett Internetmodem som skrämde bort katten. Och det om jag får gå förbi den estetiska biten av filmen och studera dess samhälleliga kontexter som man som medieforskare ska göra, så är datorerna fienden. I början av filmen så klagar en äldre herre på att bovar inte längre rånar banker med strumpbyxor på huvet och en liten revolver i handen, nu görs allt via datorer. Längre in i filmen så fifflar en nyanställd till sig lite mer pengar, genom att ändra uppgifterna i datorn på företaget. Redan här ser vi att vad datorerna förmår göra om de hamnar i fel händer. Sedan efter de dirigerat om oljetankarna också med datorns hjälp, så vill Gus som har hamnat i otrevligt sällskap med historiens bad guy ha den ultimata superdatorn. Mannen av stål får i den sista striden slåss mot denne superdator, för vilken alla problem verkar vara mycket små och lösbara.
Första gången jag såg filmen var jag väl 8 eller 9 år och jag kom precis in i filmens när dess klimax strax nåddes. Ross Websters, antagonisten, syster blir indragen i datorns exploderande innandöme och blir förvandlad till någon robotliknande elkvinna som det slår gnistor om. Henne framkallade mången mardröm hos mig.
Bara för att visa att man har växt sedan dess så trodde jag inte att det var Websters syster som jag blivit rädd för, utan när Stålmannen själv fastnade i den exploderande maskinen. Men det var inte alls läskigt. Kan mycket väl vara så att jag blandade ihop Stålmannens öde i den exploderande datorn, med hans fight med den onda Stålmannen som blivit till efter att Trikå Tryggve fått kryptonit blandat med tobakstjära (smygpropaganda mot rökning månne?) i en kryptonitsouvenir?
Jag såg den tillsammans med min dåvarande klasskompis Patrik och när vi såg filmen så var vår engelska inte den bästa precis – jämfört med dagens barn som får den med modersmjölken – så hans brorsa fick sitta bredvid oss och läsa texten(Jepp, vi var inte så snabba än heller så att vi hann med att läsa textraderna)- kanske hade han inget annat att göra, kanske försökte han hitta något att göra och strunta i läxorna, eller kanske han bara ville vara vänlig och hjälpa oss telningar ta del av filmen? Det måste i vilket fall som helst varit jobbigt :)
Jag fick inte igång Sweden Rock-sändningen igår. Men av chatten som jag i varje fall kunde ta del av, att döma så missade jag inte så mycket. Imorgon ska jag se på Dismember i akustisk skrud.
Första gången jag såg filmen var jag väl 8 eller 9 år och jag kom precis in i filmens när dess klimax strax nåddes. Ross Websters, antagonisten, syster blir indragen i datorns exploderande innandöme och blir förvandlad till någon robotliknande elkvinna som det slår gnistor om. Henne framkallade mången mardröm hos mig.
Bara för att visa att man har växt sedan dess så trodde jag inte att det var Websters syster som jag blivit rädd för, utan när Stålmannen själv fastnade i den exploderande maskinen. Men det var inte alls läskigt. Kan mycket väl vara så att jag blandade ihop Stålmannens öde i den exploderande datorn, med hans fight med den onda Stålmannen som blivit till efter att Trikå Tryggve fått kryptonit blandat med tobakstjära (smygpropaganda mot rökning månne?) i en kryptonitsouvenir?
Jag såg den tillsammans med min dåvarande klasskompis Patrik och när vi såg filmen så var vår engelska inte den bästa precis – jämfört med dagens barn som får den med modersmjölken – så hans brorsa fick sitta bredvid oss och läsa texten(Jepp, vi var inte så snabba än heller så att vi hann med att läsa textraderna)- kanske hade han inget annat att göra, kanske försökte han hitta något att göra och strunta i läxorna, eller kanske han bara ville vara vänlig och hjälpa oss telningar ta del av filmen? Det måste i vilket fall som helst varit jobbigt :)
Jag fick inte igång Sweden Rock-sändningen igår. Men av chatten som jag i varje fall kunde ta del av, att döma så missade jag inte så mycket. Imorgon ska jag se på Dismember i akustisk skrud.
Kommentarer
Trackback