Nya böcker, ny kunskap
Tänkte redovisa lite av de böckerna jag har skaffat:
Cybertext, Espen Aarseth: Aarseth är en norsk celebritet i sammanhanget. Han slog igenom med den banbrytande studien "Cybertext" i vilken han frågar sig om kan vara stor litteratur eller ej. Han presenterar också förslag på hur man kan läsa datorspel och andra interaktiva texter på ett sätt som skiljer sig från det mer traditionella litteraturvetenskapliga. De kräver en annan förståelse än vanlig litteratur eftersom man måste göra vissa handlingar för att föra berättelsen vidare.
Den lekande människan, Johan Huizinga: En oldie men goldie som ofta dyker upp som referens i gamestudies. Enligt den här holländska tänkaren så är det inget besynnerligt med att vi leker så mycket som vi gör. I den berömda studien "Homo Ludens"(den lekande människan) lär Huizinga oss att leken alltid varit en central del i människans aktivitet. Människan leker och det är i leken all kultur har sitt ursprung. Konst, krig, poesi, rättskipning, vetenskap och så vidare - allt är sprunget ur lek. Leken ska därför inte ses som något förunnat för barn utan en väsentlig del av vad det innebär att vara människa.
From Barbie To Mortal Kombat, Henry Jenkins: En skön amerikan som kastat sig in i hetluften när det kommer till dator och tvspelens roll i vår vardag. I USA har han blivit något av en ambassadörför positionen att datorspel inte nödvändigtvis gör dig till till en potentiell psykopat med värdelösa betyg, Marilyn Manson på väggen och ett gevär gömt under trenchcoaten. Därför får han en och annan konservativ tomat i ansiktet. /.../ Han har också skrivit om genus och datorspel i ovan nämnda bok. Diskussionsförslag om Jenkins förs på tal: Visst är det dåligt att man inte ska få nyansera bilden av datorspel utan att bli kallas för spelmarknadens springpojke?
Simulacra and Simulations, Jean Baudrillard: Varje lista av detta slag måste väl innehålla en galen postmodern fransos eller fransyska? Vinnaren blev Jean Baudrillard som inte skriivt uttryckligen om datorspel men en herrans massa om vad modern teknik fått för filosofiska konsekvenser. Baudrillard menar bland annat att eftersom det som simulerar verklighet (film, datorspel, tv) gör det bättre än verkligheten själv så tunnas verklighetsbegreppet ut . Vad som simulerar verklighet och verkligheten har därför blivit en enda ny verklighet som han kallar för hyperverklighet. Den direktsända jakten på O J Simpson med avslutande rättegång är ett exempel på hur verkligheten faktiskt börjar efterapa filmen.
(De kommer mera och så den där melodin som fanns till det programmet)
Cybertext, Espen Aarseth: Aarseth är en norsk celebritet i sammanhanget. Han slog igenom med den banbrytande studien "Cybertext" i vilken han frågar sig om kan vara stor litteratur eller ej. Han presenterar också förslag på hur man kan läsa datorspel och andra interaktiva texter på ett sätt som skiljer sig från det mer traditionella litteraturvetenskapliga. De kräver en annan förståelse än vanlig litteratur eftersom man måste göra vissa handlingar för att föra berättelsen vidare.
Den lekande människan, Johan Huizinga: En oldie men goldie som ofta dyker upp som referens i gamestudies. Enligt den här holländska tänkaren så är det inget besynnerligt med att vi leker så mycket som vi gör. I den berömda studien "Homo Ludens"(den lekande människan) lär Huizinga oss att leken alltid varit en central del i människans aktivitet. Människan leker och det är i leken all kultur har sitt ursprung. Konst, krig, poesi, rättskipning, vetenskap och så vidare - allt är sprunget ur lek. Leken ska därför inte ses som något förunnat för barn utan en väsentlig del av vad det innebär att vara människa.
From Barbie To Mortal Kombat, Henry Jenkins: En skön amerikan som kastat sig in i hetluften när det kommer till dator och tvspelens roll i vår vardag. I USA har han blivit något av en ambassadörför positionen att datorspel inte nödvändigtvis gör dig till till en potentiell psykopat med värdelösa betyg, Marilyn Manson på väggen och ett gevär gömt under trenchcoaten. Därför får han en och annan konservativ tomat i ansiktet. /.../ Han har också skrivit om genus och datorspel i ovan nämnda bok. Diskussionsförslag om Jenkins förs på tal: Visst är det dåligt att man inte ska få nyansera bilden av datorspel utan att bli kallas för spelmarknadens springpojke?
Simulacra and Simulations, Jean Baudrillard: Varje lista av detta slag måste väl innehålla en galen postmodern fransos eller fransyska? Vinnaren blev Jean Baudrillard som inte skriivt uttryckligen om datorspel men en herrans massa om vad modern teknik fått för filosofiska konsekvenser. Baudrillard menar bland annat att eftersom det som simulerar verklighet (film, datorspel, tv) gör det bättre än verkligheten själv så tunnas verklighetsbegreppet ut . Vad som simulerar verklighet och verkligheten har därför blivit en enda ny verklighet som han kallar för hyperverklighet. Den direktsända jakten på O J Simpson med avslutande rättegång är ett exempel på hur verkligheten faktiskt börjar efterapa filmen.
(De kommer mera och så den där melodin som fanns till det programmet)
Kommentarer
Trackback