Skivor
W.A.S.P. ? Dominator (Ja, om det är någon som är flitig med att släppa skivor så är det Blackie Lawless. Han är den enda originalmedlemmen kvar från den ursprungliga uppsättningen, så vill man ha gamla glammgetingarna får man nog gå till band som Crazy Lixx, Crashdiet och Hardcore Superstar. Nutidens glammrockare. För min del så går glammrock ner bara det finns tillräckligt mycket syntar som döljer glammrocksoundet, eller som denna skiva som är mera heavymetal/rock. Finns någon enstaka låt som jag inte alls tycker om, öppningsspåret ?Mercy? till exempel är rena skiten, medan ?Take Me Up? är en one way ticket to heaven. Som helhet är skivan ganska svårsmält och jag känner redan nu efter inte alltför många genomlyssningar att den kommer räcka länge. Senaste gången jag hörde såhär välgenomförd, välspelad, välkomponerad musik var inom det progressiva fältet)
TNT ? The New Territory (Mina förväntningar var Taipei 101-höga, och jag ville att de skulle gå tillbaka till den guldålder där tre utomordentliga album släpptes på raken Knights Of The New Thunder, Tell No Tales och Intuition. Dag "D.D. Dynamite" Ingebrigtsen kunde ta de mest högsta tonerna jag hade hört när jag fick skivorna i min ägo. Och sångaren som tog över efter honom, Tony Harnell kunde lika utmärkt sjunga Ingebrigtsens låtar. Men så kommer en ny era, och gamle Shy-sångaren tar över. Hur låter det? De blir inga omänskligt höga skrik, utan de är mera en vanlig, slät hårdrocksskiva. Av de lilla jag lyssnat på början av skivan är jag inte alls nöjd. Wild Life är bäst hittills)
Steve Thorne ? Emotional Creatures Part Two (Har du också som mig gått och längtat efter skivor som låter tidiga Marillion? Nja, musiken och allt det instrumentala är jag böjd och hålla med att de låter Fish-perioden men man får det utan Fish sång. Som en måltid på Grand Hotell utan besticken. Som gratisinträde på krogen med tom plånbok. Nej, jag ska inte klaga så mycket mera utan kör skivan rakt igenom och önskar att Marillion ska återförenas med Fish igen. Eller börja köra Fishskivor, varför har jag inte lyssnat på hans soloalbum förut)
Sonic Syndicate (Ett sådant där band jag inte lyssnat på av en löjlig principsak ? det är emo. Och visst, det är emoigt och en av gruppmedlemmarna ser skrämmande ut som min brorsa, men de har ändå den melodiska dödstouchen som jag gillar hos sådana här hårda band. Då kan man kalla det metalcore bäst man vill. Jag säger dödsmetall ? med kanske några emoelement(roligt ord!). Sångaren får en eloge för att han lyckas growla med sådan kraft)
Slagsmålsklubben (Har hittat en låt som jag gillar. ?Sponsored By Destiny?. Den bästa låten jag hittar ska ha en sådan allvarlig och till råga på allt engelsk titel. Jag ville ha ?Smart drag Mr. Christer?(den meningen säger du för övrigt i en konversation med ironisk underton när någon gjort något riktigt uselt) eller ?Grovhuggen Kepsgubbe?, ?Spring För Livet Gottegris? eller varför inte ?I Hennes Majestäts Hemliga Hatt?.)
Samael ? Solar Soul (De fortsätter med sin industriella metal. För mig som fullkomligt älskar industriell rock/metal så är Samael ett av de få bra industriella band på världsscenen idag. Som jag känner till i varje fall. Visst de finns Nine Inch Nails, men sådan industriell rock vill jag inte ha. Jag vill ha Rammstein avynglingar. Behövs inte säga så mycket mer, den gamla vanliga devisen man får det man vill ha känns för flosklig.)
Paradise Lost ? Lost in Requiem (Hade helt glömt bort den, tills jag en dag hos Dr.Rock hörde en av deras wunderbara alster. Ja ni fattar, det är underbart. Vet inte riktigt hur det ska genrebenämnas. De finns goth, men inte så mycket goth att jag stör mig på det, utan precis sådan goth jag gillar, det finns tunga partier, de har kvar lite av sin doomiga underton. Sjunga ner sig i-musik. Måste även här kolla in fler av deras skivor, kanske bäst och göra det på en gång så jag inte kommer sakna dem igen)
Outworld ? S/t (Vet inte hur många gånger jag ska fortsätta bli överraskad över hur högt/ljust den manliga sångaren kan sjunga, och hur länge de kan hålla ut tonerna. Här är ännu en favoritsångare i mitt stall av killar som kan sjunga skyhögt. Carlos Gustavo Alves Zema, är namnet jag vill att ni ska lägga på minnet. Till tonerna av progressiv/speedmetal kör han sina enorma skrik. Lyssna på bonusspåret Polar och bli överkörd av musiken, alternativt känna för att ta en rejäl tugga av elementet.)
Megadeth ? United Abonimations (En av Megadeths enklare skivor. Eller visst, de blev lättlyssnade redan vid -94 så man kanske inte ska höja på ögonbrynen alltför mycket. Det är pop/rock med gitarrsolona på rätta ställena. Precis sådan rock som jag behöver och är fäst vid. Den forne Metallica-medlemmens röst är också precis så man vill ha den. Christina Scabbia hjälper till på A Tout le Monde (Set Me Free), vilken lär ha körts sönder vid det här laget. Man måste gilla senare Megadeth för att kunna och framförallt vilja ta den till sig)
Iron Savior ? Megatropolis (De får pluspoäng för att de har scifictema och en scifictionhistoria som de utvidgar varje album med. Bara de får mig att vilja köpa samtliga album för att följa med på den härliga historien. Jag älskar konceptalbum, Väldigt enkel skiva, och du kan låtarna utantill innan första lyssningen är klar)
Iced Earth ? Overture of the Wicked (Jag bokstavligt talat avskydde Tim Owens, speciellt när han kom in som ersättare för Rob Halford. Nej, de skulle ha väntat till Halford kom tillbaka Judas Priest efter sin semester. Men denna EP älskar jag ? jag som brukar älska när band släpper nytt. Primära spår är? ja alla fyra =) Att omslagsbilden är så himla vacker sänker såklart inte betyget, utan blir kronan på verket.)
Disneymusik (Tänk att all Disneymusik är AOR-musik. Eller nästan alla. Lite gospel i Herkules, lite mer operalikt i Skönheten & Odjuret och instrumenten skiftar förstås också. I Tarzan finns mannen med den gyllene strupen Phil Collins, men uppbackat av bongotrummor och det blir plötsligt AOR + progressiv brasilianisk musik. Det är inte bara Phil Collins som bidrar med sin röst, i Skönheten & Odjuret var där Celine Dion, Michael Bolotin körade i Herkules osv. Och Elton John såklart, blev överraskad över hur högt han sjunger på vissa Lejonkungen låtar.
När vi ändå är inne på Disney. Till min systematiska analys av Disneyfilmernas handling, kan man säga att det alltid är två världar som kolliderar?)