Filosofiskt flumm blandat med vardagligt tjafs

Stackars Dokken/Kingdom Come. De blev nedputtade så fort första riffet från Rush spelades. Och det som gjorde den här konserten så speciell - förutom att de var tvungna att köra alla såsiga låtar från senaste given "Snakes & Arrows" som rätt igenom suger. Eller så hård mot dem ska jag inte vara för efter konserten störtdiggade jag "The Larger Bowl" och de datagjorda filmerna i bakgrunden som i den högra skärmen visade en välbärgat nästan Vita Husen-liknande byggnad och på den andra något fallfärdigt fängelse i Afrikas fattigaste område. Och visst att progressiv musik brukar ha lite mer filosofiska textrader än viss kängpunk har, men jag tyckte att det var att fall för mycket för grupptrycket av Neil Peart att skriva en låt om den globala uppvärmningen. Å tänk vilken tur han har som hittade Geddy Lee som med sin så speciella röst kan framföra Pearts smått poetiska texter ? var att de spelade inga långa 10-minuters låtsjok, utan hade valt att specialisera konserten på de små, enkla, riffiga,i vissa fall rätt så AOR-doftande låtarna. Så vill jag att två konserter med ett band ska vara, de ska vara så uttömmande att du får ut så mycket av en artists diskografi på dem och det har jag fått nu när jag såg Rush för andra gången. Låt oss prata mer om filmerna ? tänk att såhär ser konserterna ut 2007 med datagjorda mönster och färgspektra på skärmarna eller bara härliga berättelser till låtarna, och konsertupplevelsen som sådan kommer att utvecklas och jag är så himla glad att jag får vara med om utvecklingen ? jag tycker att de dataprogrammare som skapar dessa filmer ska ha en fjäder i hatten för sina insatser. Några av de minnesvärda filmerna var självklart ? eftersom jag är ett stort fan av South Park ? den lilla South Park-film som spelades innan ?Tom Sawyer? där Cartman stod bakom ett keyboard med Geddy Lee-långt hår :P Eller på slutet av konserten hur den gamla mannen som är deras 2007-maskot säger åt publiken att gå hem och att han ska på en dejt med en kyckling. Det är så mycket småsaker som gör att en konsert blir perfekt. För att inte tala om de gröna laserljus som skulle gjort Pink Floyds lasershow grön av avund. Vi fick också vara med på Geddys personliga videofilm där han ville visa ?the folks back in Canada what a beautiful city Stockholm is? ? aja, hur många artister är inte artiga. Jag har snart tappat räkningen på alla artister som påstår att just den publik jag deltog i är den absolut bästa ? och vi fick skrika ?Hello Canada? unisont. Lifeson ser bara gubbigare och gubbigare ut för varje konsert, men killen kan spela och under hela konserten förbrukar man inte minsy 5-6 Gibsongitarrer samt Mandola. Neil körde ett trumsolo även denna gång ? föga förvånande ? och trots att trumsolon kan bli rätt tråkiga i längden, speciellt eftersom de flesta låter likadant, så bringer Neil nytt liv i trumsologenren. Med en blandning av elektriska trummor, kongo, marschtrummor, elektriska trummor(vilken var bäst, då jag är knäsvag för allt synth,keyboard, elektriskt) och så till slut jazz/bigband/fusionsolo. Inte klokt vad han håller på. Vi fick även en paus och jag tycker att det passar musiken så bra med en paus mellan ett första och ett andra parti. Det är så hög kvalitet på musiken, precis som en opera, så det känns så passande med att ha paus. Sedan att de hade paus denna gång för att musikerna börjar bli gamla och grå och inte alls har orkar kvar, det gör mig mindre =) Hur gammal kan man bli och ändå rocka järnet av sig när man spelar sådan här hård musik? Nu har Rush progressiva rock inte alls lika aggressivt scenspråk som viss hardcore punk eller viss dödsmetall, så jag undrar hur länge kan Slayer hålla på innan åldern tar ut sin rätt? På Jerry Lee Lewis senaste konsertframträdande, hur bra klarade han sig då?